Idag fick skitvädret styra träningen. Körde ett intervallpass på Feelgood:s löpband och lite styrketräning efteråt men intervallpasset gladde mest!

Jag har förbättrat mig rejält sedan jag började springa ute.

Nu låg jag på 2.5 % lutning på alla intervall och:

1. 14.0 utan att komma över 90% en gång

2. 14.2 något mer ansträngd men ok

3. 14.3 helt ok

4. 14.3 första 2 min, 14.4 1 min, 14.5 30s o 14.7 sista 30s. med kraft kvar.

Jag kände mig starkare än någonsin på löpbandet - kul!

När man var yngre och spelade och tränade allt möjligt har jag inga klara minnen av att man behövde motivera sig specillet mycket för att t ex träna. Jag tyckte alltid att det var kul ,vad jag minns, och att tävla och spela matcher kom som en bonus på nå't sätt.

Så är det ju inte riktigt längre.... Det är mycket som drar och man ska ha tid till allt och alla på jobbet och fritiden. Då är det absolut nödvändigt att sätta upp ett mål för att få prioriteringarna på plats.

Jag har alltid försökt sätta upp mål men jag har insett at det blir bara viktigare och viktigare för att hålla motivationen uppe och för att man skall nå dit man vill.

Mål man inte sätter upp når man ju sällan....

Här är min "målbild" som jag ser framför mig när jag misströstar under något löppass som inte blev lika kul som jag tänkt mig eller när regnet öser ner. Det hjälper mig att gå hela vägen "in i kaklet". Är man knäpp?