Det här inlägget har jag även lagt på cykelbloggen, se: http://www.cykelklubben.se/cykelklubben/members/blog_read.asp?UserID=1076&BlogItem=3571 

Jag har cyklat en hel del de senaste åren på motions- eller elitmotionärsnivå och kan bara konstatera att de komersiella krafterna styr och påverkar cyklisterna mer än lovligt. Annars skulle vi inte ha en så'n hets efter, faktiskt nästan helt obetydliga, komponenter och nya finesser.

Mitt resonemang bygger på att de flesta av oss motionärer oftast kör landsväg, dvs inga större berg att passera och vi är sällan inblandade i spurtstrider.

Givet detta är det mycket märkligt hur mycket pengar vi kan lägga på kolfiberramar och extrema komponenter och cyklar för 20 000++.

Varför lägga 15 000 :- spänn extra för en 2 kg lättare kolfiberram när du vinner mer på att sänka överkroppen 1 cm i din sittställning?

Varför väljer du Dara Ace när du ändå ligger och nöter på samma 3-4 växlar under hela Vätternrundan och aldrig spurtar?

Många cyklister jagar kilon på utrustningen när 90-95% av motståndet i 30+ km/tim är luftmotstånd från din egen kropp?

Köp en ram där ALL kraft går ner i hjulet. Den svajar knappt nå't men de krafterna utsätter du aldrig cykeln för annat än i extrema spurter!

Visst, det är roligt att köpa grejor, men för de här 10-20..30 000 :- kan du ju åka till Mallis flera gånger och ha så pass mycket roligare med din cykel.

Jag undrar var detta kommer ifrån? Det måste vara försäljarna som lyckats bättre än lovligt att dunka i Svensson att nya grejer behövs.

Själv cyklade jag Vättern Runt förra året på en 5 år gammal Giant inköpt för 5000 :-. Funka stabilt ;-)

ps. för den vetgirige: http://www.exploratorium.edu/cycling/aerodynamics1.html

ds. För tävlingscyklisten gäller naturligtvis inte detta. De måste ju jaga alla möjligheter till förbättring....även om de också ofta är helt snett ute.